måndag 6 december 2010

Med en hand för munnen stillar jag skriken
Jag blundar och tänker att jag inte längre är liten
tänk att få vaggas i famnen en stund, ta en paus ifrån allt som gör livet så tungt
Jag har en plats i mitt hjärta, en sång i mitt sinne
jag kämpar mot smärta och jag tröstar mitt inre
Men vem ger mig styrka när jag som svagast mig känner
och vem kan se sorgen som inom mig bränner
hur jag kämpar mot gråten som jag lärt mig att kväva,
jadu Gud du ska veta att ibland är de nära..


1 kommentar:

J sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.